Rundpingis + revbensbrott = sant

Under gårdagens rundpingis skulle jag förflytta min tunga lekamen blixtsnabbt från den ena bordssidan till den andra och snubblade naturligtvis på mina egna fötter.

Färdriktningen indikerade en besvärlig passage genom ett fönster och för att minimera skadorna på mig och huset, lät jag mig falla mot golvet.

Resultatet blev att fönsterbrädan mötte mina revben på ett destruktivt sätt och nu är jag rätt grinig efter att ha suttit i soffan och slumrat i natt.
-

Jobbsökande

CV

Klicka på texterna så blir de större

-

Tillbaka på banan igen!

För femtio år sedan var min kropp rätt vältränad, men åren sätter sina spår och numera är det mera runt än sunt.

Jag har känt ett stort motstånd mot att börja träna igen och det har berott på en blandning av psykiska och fysiska problem.

När vi begravde min bror Anders försvann en god vän som jag kunde ringa när jag ville ha en vettig samtalspartner. Nu får jag prata med mig själv eftersom det är så få som delar mina ideologiska preferenser och har tid att lufta dem.

Under begravningen var det som om vi begravde Jonny igen och smärtan blev förlamande.

Under de gångna två veckorna fram till i går kväll, har det hänt små viktiga saker som tillsammans har väckt min lust att jobba fysiskt igen.

Det senaste halvåret har jag slappat på grund av sorg och smärta men också på grund av gikt och ryggmuskelinflammationer.

För en månad sedan mötte jag vackra underbara Heidi som tidigare tog hand om mig på gymmet och hon berättade att hon hade börjat på en ny arbetsplats.

Eftersom jag föredrar att kvinnor behandlar min slappa lekamen, var det med viss oro som jag äntrade gymmet i dag, men Heidi är ersatt av vackra underbara Emma så nu jäklar ska det tränas.

-

Gubben ligger lågt nu

Klicka på bilden så blir den större

I dag känns det omöjligt att göra något vettigt. Jag är dunderförkyld och har ont i ryggen. Hotet om hosta känns allvarligt och jag ska fördriva tiden med diverse gnäll över omvärldens bedrövelser.

Under Anders begravning kom så mycket tillbaka. Jonny och Anders tillsammans fick mig att bryta ihop och jag har inte hittat en farbar väg tillbaka.

Trots så oändligt mycket att glädjas över, känns det grått och trist just nu.
-

Ont i ryggen

Klicka på bilden så blir den större

3/6 knäckte jag ett revben och några dagar senare började det värka i ryggen. Först i midjan, sedan hela ryggraden och nu hela ryggen.

Skrattande är helt onödigt nu och lustigkurrar ska hålla sig borta. En hostning känns rätt bra i ryggen och en nysning ger en smärta som jag aldrig tidigare har upplevt.

Magnetröntgen 14/7 skulle bekräfta ett förmodat diskbråck, men eftersom ryggmusklerna krampar okontrollerbart, går det inte att ligga stilla så länge som processen kräver.

Det blir bara till att bita ihop och gilla läget.

Fysisk smärta

Grillade revben är godis, men brutna egna revben är fullständigt överflödiga upplevelser. 3/6 bröt jag ett revben som rubbades ur läge och kräver korrigering.

Efter några dagar började det värka i ryggen och nu är sängen en plats där smärtan väcker mig efter korta stunder av orolig sömn.

Tidigare har jag betraktat ryggsmärtor som något för andra, men nu förstår jag vad de drabbade menar.
-

Livet går vidare trots allt, men på en stenig stig

På måndag är det sex månader sedan Jonny lämnade oss och sedan dess är inget sig likt för oss som han lämnade kvar i smärta och saknad. Meningen med den här bloggen var att visa min krokiga väg genom perioder av sjukdom och relativt god hälsa. Jag pausade gym-aktiviteten tills för tre veckor sedan, men huvaligen vad tungt det är att komma igång igen. Varje måndag kör jag en timme. Tio minuter cykel. Tio minuter muskelträning. Tio minuter rodd. Fram till den 28/9 2010 kändes det meningsfullt men nu känns det som en plikt. Jag ska i alla fall försöka skriva igen.

-