Hostandets helvete

Min sömneliminerande hosta har pågått i två veckor och ser ut att räcka längre. Doktorn bestämde att jag ska proppa i mig massor med cortisontabletter i tio dagar, dubbeldosera inhalationscortison, häva i mig acetylcysteinlösning tre gånger per dag och dricka Cocillana till natten de närmaste tio dagarna.

Det där med att dricka cocillana var ju en upplevelse. Stor hosta - stor klunk hostmedicin, tänkte jag och svepte en rejäl slurk vilket senare på natten ledde till förmaksflimmer där pulsen inte slog utan brusade. Man lär sig av misstagen.

 Det gick över efter cirka fem timmar och handlade om Paroxysmalt förmaksflimmer enligt läkaren David Ångström som har varit inblandad alla fyra gångerna som jag har besökt sjukhuset. Det var förresten fantastiskt att komma till akuten mitt i natten och omedelbart bli behandlad.

Ständigt dessa stortånaglar!

Nu ser min vänstra stortå sannolikt rätt normal ut bakom bandaget som jag fick av distriktssköterskan Carina i går efter att hon hade härjat med den under en kvart.

Under hela mitt vuxna liv har mina stortånaglar skickat ut en spjutspets i nederkant på båda sidr men mest på insidan. Hittills har jag upptäckt det innan tån har blivit inflammerad och då har det varit enkelt att med ett smalt knivblad lirka upp spetsen och avlägsna den.

Den här gången gick det för långt och jag tvingades söka hjälp när jag knappt kunde gå för smärtan.

Carina lyfte upp nageln med ett knivliknande föremål ock klippte till med en sax. Sedan lade hon en antiseptisk duk under nageln och den ska jag strax avlägsna innan jag kliver in i duschen.

Klockan tretton började det hela och en kvart senare hade jag mindre ont än innan jag klev in i operationssalen. Tack vare att jag avstod lokalbedövning kändes det bra direkt efter ingreppet.

-