För ett par år sedan när jag var som fetast började jag få tungt att andas och fick inhalationspreparatet Spiriva.

Utan att se sambandet började jag drabbas av diverse uthärdliga men besvärande åkommor som jag har rödpunktmarkerat i den inkopierade texten.

När jag nu verkar ha stabiliserat idealvikten 70 kg och är starkare än jag någonsin varit, tar jag risken att avstå från Spiriva för att må bättre.

Klicka på texten så blir den läsbar. Högerklicka och välj ny flik för ännu bättre läsbarhet och webblänk. Kanske borde redan inledningen ha avskräckt men jag läste inte packsedeln förrän i förrgår.

Jag borde ha begripit att det var fetman som var problemet.

Förrförra veckan började det göra ont i höger käkled och en dag svullnade högra sidan av huvudet upp groteskt.

På Husläkarjouren konstaterades salivkörtelinfektion på grund av muntorrhet. (Spiriva).

Av en ren händelse nämnde jag att jag också hörde dåligt på höger öra och den unga kvinnliga läkaren remitterade mig till Ackademiska Sjukhuset direkt.

Dagen efter som var en torsdag träffade jag unga och vackra doktor Alma som konstaterade inflammation i vänster öra och en gigantisk vaxpropp i höger öra.

Till apoteket och hämtade diverse antibiotiska salvor och tabletter och återbesök dagen efter. Höger öra behandlades och rengjordes.

Återbesök dagen efter som var lördag.

Hörselundersökning visade på succé!

Tio dagars antibiotikabehandling för körtelinfektionen och nu mår jag bra igen.
-

70 bast

Klicka på bilderna så blir de större

Dagarna innan jag skulle fylla 70 hamnade jag i ett slags paniktillstånd eftersom jag för ett par år sedan planerade att fullborda min tid innan dess.

Ett tag tänkte jag att om jag ändå skulle stå ut till 70-dagen, skulle jag öppna den gamla whiskyflaskan och låta betänkligheterna fara åt skogen.

Det sunda förnuftet tog över och eftersom tanken på alkohol inte kändes det minsta lockande, åkte jag till kyrkogården och föreställde mig en pratstund med Jonny.

Den stunden blev en stark upplevelse.

Där insåg jag att inget skulle bli bättre av att jag söker Jonnys sällskap i förtid och jag beslöt mig för att i stället vårda vänskapen med alla underbara kvinnor som blivit så viktiga för mig efter Jonnys bortgång.

Dagen 70 kom och jag tillbringade den först på Akademiska Sjukhuset där de fixade till mina öron så att hörseln återställdes.

Sedan blev det en lång tur på kurviga upplandsvägar innan dagen avslutades med glassparty på altanen.

Nu får det bli som det blir och mitt fokus just nu är att fortsätta vårda fysiken med träning och vettig kost.

Änglarna ska jag vara rädd om eftersom de ger mig så ofattbart mycket värme och energi.

Tiden får gå och jag ska försöka upphöra med livsfilosofin "från tanke till handling på en nanosekund" eftersom det oftast resulterar i kaos och trasiga prylar.

Livet efter 70

Mot nästa mål!

-