Klicka på bilderna så blir de större

Roddmaskinerna ger mig kondition

Seniorgymmet är en fantastisk plats att

fixa till orken i och nu har det kommit

en ny benövningsmaskin

-

Änglar och livskvalitet

Våren 2012 fick jag en ny granne som flyttade efter sex månader vilket var villkoret från början. Det är en ung kvinna som blev min speciella vän från början.

Hon lärde mig att äta nyttigt och hon fick mig att börja motionera på allvar. Vi umgicks varje vaken stund under ett halvår och det förändrade mitt liv.

För hennes skull avstod jag till och med från Guinness som under drygt 20 år var mitt främsta njutningsmedel.

På drygt sex månader gick jag ned nästan 30 kilo och det enda negativa var att mina benmuskler dunstade när de slapp bära 30 kilo fläsk.

Nu har tre månaders troget tränande på Gymmet med Emma, resulterat i några kilo muskler och mera ska det bli.

Det märkligaste, som jag kom på i dag, är att mina naglar på tår och fingrar började växa och hålla vilket aldrig har hänt förut under mitt liv.

En annan sak som är min underbara grannes förtjänst, är att jag kom in i en grupp med åtta fantastiska unga kvinnor. Som den ende mannen i gruppen, medverkar jag i aktiviteter som ger ljus och energi. Dessa åtta änglar är min trygghet i dag och så här ser det ut när vi träffas på torsdagkvällarna.

Klicka på bilderna så blir de större

13 januari stängs Vårfrukyrkan för restaurering under ett år. Under tiden får jag möta mina änglar i min lokala kyrka S:t Lars

-

-

Från rundis till sundis med små skavanker

Oftast när jag skriver, har jag något att klaga över och så är det naturligtvis även den här gången.

Gikten har återkommit efter ett halvårs frånvaro, på grund av att jag upphörde med medicineringen i övermod. Nu trillas det piller igen och smärtan i höger stortå ger med sig.

Vänstra ögat blev irriterat häromdagen och nu ser jag lite suddigt vilket antagligen beror på att jag har skadat min syntetiska lins när jag har överansträngt mig på gymmet. Vi får se hur det utvecklas.

Allmänt sett mår jag nog bättre  fysiskt nu än jag har gjort i hela mitt liv.

Ett bitterljuvt reflekterande håller mig dock vaken en timme varje kväll innan jag somnar.

Jag är så gränslöst tacksam för alla de underbara unga damer som nu berikar min tillvaro inom Kyrkans Taizéverksamhet och det är så tragiskt att detta goda har kommit till enbart för att jag förlorade mitt barnbarn Jonny. Hjärtesåret efter Jonny läker inte, det blir snarare bara värre och utan mina goda änglar vet jag inte hur jag skulle orka med att fortsätta den dagliga lunken. De ger mig tröst bara genom att finnas till. De ger mig energi genom sitt engagemang som driver ut mina demoner när vi är tillsammans.

Nu när Taizésammankomsterna flyttas till min lokala kyrka 300 meter hemifrån och utökas med flera unga kvinnor, blir verksamheten kompletterad med diskussionskvällar och det är ett oskattbart privilegium att få vara ensam man och dessutom gammal man i denna grupp av fanstastiska unga kvinnor.

I helgen ska jag skriva julens få hälsningskort som i huvudsak skickas till mina änglar.

-

Revben och potatis

Tunna revbensspjäll är makalöst goda om de är välstekta och välkryddade, men tunna revben i den egna kroppen är inte kul.

När jag läste den här artikeln i SvD, började jag fundera över hur det står till med min egen kadmiumhalt och eventuella benskörhet.

Tills jag inledde min nya kosthållning som maximalt tillåter femhundra gram potatis per vecka, var potatis i alla former mitt favoritfödoämne. Jag har minst 20 potatisrecept i datorn.

Jag har inte en aning om hur många revbensfrakturer jag har genomlidit men de är många. För två månader sedan skulle jag dra ihop en svårmonterad Ikea-hurts och tog spjärn med bröstkorgen medan jag drog allt jag kunde. Klick lät det i bröstet och efter tre dagar gjorde det ont bara att andas, men jag har ett fenomenalt läkekött så efter tre veckor var jag besvärsfri några dagar tills jag blev rejält förkyld och hostade sönder ett annat revben.

Nyligen skulle jag byta till vinterhjul på DKWn men Micke på OK skolsta hade dragit bultarna så hårt så att min mutterdragare inte räckte till. Det var förra lördagen och väderprognosen hotade med snö på söndagen så jag fick bråttom.

Då tog jag fram fälgkorset och pressade med ena foten samtidigt som jag drog med ena handen. Foten slant och jag föll över domkraften.

Klick lät det i bröstet och nu håller det på att läka så vi får se vad som utlöser nästa revbensfraktur.

Min kloka sjukgymnast Emma berättade att förhöjd blodcirkulation påskyndar läkandet och hon lärde mig vilka träningsmoment som lämpade sig bäst.

Förresten ringde jag Micke och berättade vad som hade hänt. Kom hit nu så fixar jag hjulbytet, blev svaret.

OK Skolsta ger god service som är unik!
-

Förmaksflimmer - En folksjukdom

Klicka på bilderna så blir de större

I förrgår läste jag i SvD om förmaksflimmer, en åkomma som jag regelbundet drabbades av  från det att jag fyllde 30 år tills dess att jag bestämde mig för att flytta från Täby till Enköping vid drygt 60. Det sambandet kan jag inte verifiera, men jag vet att min arbetsrelaterade stress var påtaglig under de åren.

Kanske blev elräkningen efter alla mina elkonverteringar för stor för Danderyds sjukhus för vid sekelskiftet blev jag kallad till en ordentlig genomgång under en vecka när jag var frisk och utvilad.

Under den veckan gjordes stresstester på hjärtat och olika botemedel testades. Jag fick en kombination av Tambocor och Emconcor och har sedan dess haft tio besvärsfria år.

Allt om förmaksflimmer

1177 - Vårdguiden - Läkemedel - Flimmerrapporten -

Eftersom risken för återkommande besvär, ökar med min tilltagande ålder har jag sedan ett halvår tillbaka förändrat min livsstil totalt. För att slippa besvär som resulterar i EKG-diagram som ovanstående, har jag skaffat bra skor som möjliggör långa bekväma promenader.

Jag har börjat äta klokt och slutat helt med Guinness vilket har gjort att jag minskat min vikt från 92 till 68 kilo vilket är stabilt sedan en månad. Detta gör att jag åter kan använda min fina skidutrustning nu när snön snart lägger sig.

Jag går till seniorgymet minst två gånger per vecka där jag kör cykel fem minuter 25 kmph med belastning 3 av 10. Roddmaskin med 80 % belastning fem minuter. Benpress 10 x 100 kg i tre omgångar med kort vila mellan. Hantlar 8 kg 10 x 3 repetitioner. Armstyrkemaskin drag 10 x 80 kg tre sekvenser och press 10 x 60 kg i tre sekvenser. Medan jag köar för maskinutnyttjandena kör jag dragband enligt scmemat på bilden plus en övning där bandet fästs över huvudhöjd. Med ryggen mot väggen gör jag 20 riktigt tunga tänkta omfamningar av drömkvinnan (i min fantasi)

De dagar jag inte går till gymmet kör jag dragband hemma med det kraftigaste band som Intersport hade att erbjuda. Svart med gröna handtag.

Resultatet då?

Jodå, efter sex veckor har musklerna i armarna blivit hyfsade, men benmusklerna behöver mycket hårt arbete innan jag blir nöjd.
-

Musklerna börjar återvända

För några månader sedan hade jag gått ned 25 kilo genom ändrad kosthållning och mycket motion men utan muskelträning. Konditionen var utmärkt men musklerna hade försvunnit.

Nu har jag använt det kraftigaste dragbandet fyra dagar i veckan och kört hårt på gym två dagar. Söndagar är vilodagen tills vidare.

Det gör ont att spänna musklerna så här men det känns bra att de finns där.

Nu är det bara benmusklerna som ska återställas. 5 gåger 80 kilos benlyft tio gånger två dagar i veckan har återställt lite kraft men mycket saknas ännu. och sjukgymnasten sköna Emma har bestämt att jag ska klara 3 x 10 x 100 kilo innan jul. Det gör jag redan så mitt mål är 6 x 100 kilo x 10.

Konditionen är riktigt bra och hjärtat som undersöktes för två veckor sedan, verkar må bra av all ansträngning. Alla blodprover visade perfekta värden och nu gäller det bara att få tillbaka livslusten.

-

Dimman tätnar

För några dagar sedan körde jag bil på okända vägar och tvingades ta fram kartan. Eftersom jag är närsynt måste jag ta av glasögonen för att se på läsavstånd.

Jag löste problemet så när som på att glasögonen försvann.

De fanns inte inne i bilen och inte utanför.

Efter tio minuters fruktlöst sökande bestämde jag mig för att köra vidare utan glasögon och efter ytterligare cirka tio minuter kände jag att glasögonen föll ned från skalpen dit jag förde upp dem för att kunna läsa kartan.

För några veckor sedan skar jag upp stekfläsk och lade ned skivorna i min stora dyra stekpanna. Sedan gick jag till datorn för att kolla nyheterna och efter en kvart började det osa när rök nådde fram till datorbordet.

Fläsket var svart och stekpannan helt förstörd.

Batteriet var slut i brandvarnaren!

I förrgår skulle jag gå ut med soporna och när jag öppnade dörren började jag leta efter soppåsen men kunde inte finna den. Till slut tvingades jag strunta i soporna och gick till bilen för att åka till affären.

När jag skulle kliva in i bilen var soppåsen i vägen. Den hade jag haft i handen hela tiden.

I dag när jag skulle åka hem från gymmet, kollade jag att alla nycklar fanns i fickorna, men bilnycklarna och nycklarna hem saknades. Jag gick in i omklädningsrummet och letade men där fanns de inte. Jag letade i ryggsäcken men där fanns de inte. Till slut gav jag upp och satte mig på hojen för att tänka. Då kände jag att jag satt på nycklarna som jag hade lagt i bakfickan med plånboken men vem letar efter nycklar i bakfickan?
-